Apelsinblomma

Vi fick i uppgift att jobba med och analysera en doft och skapa doften av en mängd olika material. Det var en jätterolig uppgift och jag blev medveten om hur starkt kopplat dofter är till minnen och inre bilder av platser och känslor. Sedan försökte vi samarbeta kring att skapa den platsen, vilket gick ganska bra eftersom vi fick liknande associationer. Vår doft, apelsinblomman, blev en glödande, sjudande, spännande, exotisk och varm konstruktion kan man säga, helt kortfattat.

Undrar hur det gått om vi verkligen upplevt den olika...?

Besök på Solgläntan

Otroligt inspirerande möte med en miljö som både känns igen på något sätt och är ny för mig på samma gång. Jag vet inte hur jag ska förklara det - kanske som en kick för kreativiteten. Jag tar till mig hur de jobbar med skapandet och seendet på ett så tydligt sätt och hoppas kunna sno lite idéer till min egen arbetsplats.

bilder

Min observation av barnens sätt att ta till sig Petra Borén-bilden

Jag projicerade upp bilden på yngrebarnsavdelningen där jag jobbar och ställde frågan till barnen: Vad ser du?

Detta skedde bland annat (under ca tio minuter):

Klappar på bilden.

Bankar hårt på bilden och skrattar.

Sträcker ut armarna och försöker nå från sida till sida.

Trängs och "tävlar" om att få utrymme vid bilden.

Kramar och pussar på bilden.

Pekar på bilden och nickar åt varandra i samförstånd.

-Lejon. Mamma, långa hår.


-Lejon. Vassa tänder. Hon pekar på munnen.


Jag frågar: Var ser du tänderna?


Hon visar med hjälp av tummar och pekfingrar på bilden och drar isär dem som att hon vill öppna munnen på djuret.

Ett annat barn bekräftar genom att också peka på djurets mun.

-Lejo. Mamma sove.


Några går därifrån. Andra kommer fram.

-Tige.

Sätter örat mot bilden och ser ut att lyssna på den. Känner han den mot kinden? Eller funderar han över ljuset från projektorn?

"Ritar" på bilden med händerna.


Jag vill visa den fler gånger för att de ska göra sig mer bekanta med bilden och även filma dem när de upptäcker den för att sedan föra tillbaka dokumentationen till barnen och höra deras refletioner från det. Jag vill ge dem chansen att upptäcka den i flera steg och kanske se sitt eget lärande i slutändan.

Grupparbete

Vi har i gruppen valt att jobba med en av Petra Boréns bilder. Vi i gruppen upplevde hennes konst på väldigt olika sätt och hade en intressant diskussion kring bilderna efter besöket. Då blev vi också sugna på att arbeta med en av hennes bilder tillsammans med barnen för att se hur de reagerar och reflekterar. Vi ska dokumentera detta och följa upp vid nästa tillfälle och se om vi kan jobba vidare med det ännu mer. Kommer vi att kunna se skillnader/likheter i barnens sätt att bearbeta bilden då vi jobbar med olika åldersgrupper (1-16 år)? Kommer vi att kunna sammanställa en gemensam pedagogisk dokumentation kring detta? På vilka sätt kan vi jobba med seendet?

Visuell kultur

En otroligt givande föreläsning med Tarja! Nu kunde jag ta till mig mycket av det om seendet och att jobba med det analytiska. Nu börjar det hända saker i mig som jag kan omsätta till idéer på min arbetsplats och som jag bättre förstår syftet med. Mina och Ulrikas anteckningar och tankar från föreläsningen diskuterades i utvecklingsgruppen på jobbet. På min avdelning har vi börjat blanda flera språk erbjuder mer ljus och transperenta material i ateljén och vi känner att det händer mer nu.

Abstrakt

En intressant, givande men underlig lektion med det abstrakta i fokus. Vi pratade om vad som kunde vara abstrakt, hur man kan jobba med det och vilken typ av frågor man kan ställa. Själv funderade jag mycket över syftet, lärandet och på hur viktigt det är med en koppling till barnens erfarenhetsvärld för att göra en abstrakt uppgift förståelig och motiverad.

Exempel på det abstrakta: Drömmar.
Exempel på hur man kan jobba med det: Drama, lek, kollage, verklig upplevelse...
Exempel på frågor att ställa: Tyckte du om drömmen? Vill du berätta vad som var roligt/läskigt/fint? Kan du visa det för kompisarna? Har du också drömt något roligt/läskigt/fint?

Mötesplatser

Gruppträff nummer två spenderades på förskolan där jag jobbar. Vi hade fokus på pedagogisk miljö, såväl den osynliga som den synliga.

Eftersom jag den senaste tiden har tyckt att jag och mitt arbetslag kört fast lite och gått vilse i vår egen miljö och vårt sätt att tänka så önskade jag mig nya sätt att se på miljön och nya idéer från gruppen för att få tillbaka inspirationen.

"Hjälp mig att tänka här."

Det är otroligt kunniga människor i min grupp och vi hade ett bra samtal om bland annat projekt och reflektion. Vi tittade på lokaler och material och pratade om "varför" det var på det viset. Tyvärr kändes det svårt för mig att ta till mig allt där och då. Stupade i säng dödstrött den kvällen. Först dagen efter när jag kom tillbaka till förskolan och låtit allt sjunka in lite och hjärnan gick lite snabbare så insåg jag hur mycket det faktiskt gett mig. Mötet. Reflektionen. Mötet med andra människor som kan se samma sak med andra ögon. Jag kunde se det med nya ögon. Inspirationen har kommit i efterhand och nu känner jag mig mer positiv och lättad över att allt faktiskt går framåt.

Det jag tog till mig mest från vårt samtal var tankarna kring mötesplatserna och hur viktig reflektionen är. Nu känns det enklare att förstå igen. Hur viktigt det är att skapa mötesplatser kring ett material, att hålla fokus och att öppna upp för att hjälpa varandra.

"Ja just ja, det var ju så det var."

Skapande uppgift

Jag och Malin gjorde gruppuppgiften lite i efterhand. Fika, teckna, måla, samla, forma, skapa.... En kväll som började i lite lätt prestationsångest för min del men som blev avslappnad ganska snabbt och gav inspiration och mersmak! Kul!

Så till själva uppgiften...

Vi började med att teckna av varandra med höger hand, vänster hand och utan att lyfta pennan från pappret.

Sedan skulle vi välja en bild att jobba med. Vi googlade ordet människa och tog den första bild som kom upp, vilket blev ett foto av Fredrik Lindström. Detta var kul tyckte jag av två anledningar: dels tycker jag att Fredrik Lindström är en spännande person och dels så var det lite komiskt att det kom upp ett foto av en vit medelålders man, dvs stereotypen eller normen för människa.

Vi valde att göra flera olika bilder föreställande den här människan med hjälp av olika tekniker. En med oljekrita, en med akrylfärg och pensel, en med akrylfärg och skumpensel och slutligen en av olika blandade material som vi hittade på plats. Jag valde att använda mest naturmaterial i höstfärger.

Gruppträff

Jag missade gruppträffen som skulle genomföras förra veckan på grund av sjukdom men jag, Malin och Ulrika träffades idag och fikade och tittade på varandra bloggar. Vi bestämde ett nytt datum i kommande vecka för att göra skapandeuppgiften så jag ska nog komma ikapp.

Eftersom vi har problem med att vår grupp har blivit så liten så ska vi ragga plats i någon annan grupp sedan.

Var går gränsen till kladd?

Jag skulle säga att det helt beror på vad som finns tillgängligt att måla på och vilket syfte man har med övningen. Man behöver bestämma ramarna tillsammans innan man börjar, dvs ha ett gemensamt fokus. Syftet och därmed ramarna ska inte bara bestämmas av en vuxen utan i första hand ska barnen vara drivande i vad som ska genomföras och den vuxne kan fungera som handledare som ställer frågor och driver vidare. Inom ramarna ska allt vara tillåtet så att en kreativ miljö skapas där man kan bygga självförtroende i sitt skapande.

Men vart går då egentligen gränsen mellan kreativitet och kaos? Det är en svår fråga som jag inte har något bra svar på och som jag själv ställde på en av de första föreläsningarna på atelieristakursen. Jag skulle kanske säga att det beror på deltagarna, materialet och syftet på så vis att man inte begränsas men heller inte förstör för sig själv, sin miljö eller sina kompisar. Barnen behöver, liksom vi pedagoger, se det bredare perspektivet och få en förståelse för uppgiftens helhet och syfte och vilka ramar man har.

Koncentration eller inspirera andra?

Är det viktigt med fönster in till ateljén där andra kan se på när någon jobbar där inne?

Att få jobba koncentrerat är viktigt, men tanken på min förskola är att det ska finnas aktiviteter igång även för de barn som är utanför ateljén så att de inte i första hand lockas att stå och titta på dem inne i ateljén. Vi försöker tänka i stationer så att vi strävar efter att alltid ha minst två stationer igång, beroende på antal barn, personal och samarbete med andra avdelningar. Fönstren fyller då inte främst den funktionen att man ska kunna titta på varandra under arbete, utan att se mellan rum och undvika en instängd känsla även då aktiviteter inte är igång och dörrar kan vara stängda.

Jag har även en tanke att man kan lära sig att jobba koncentrerat oavsett om någon tittar på eller inte. Det är viktigt att kunna dela med sig av sitt skapande (och kunskapande) även under processen.

Fundera på hur du vill ha din ateljé

Eftersom jag och mina kollegor nyligen flyttat till nya lokaler så har vi fått mycket att fundera över kring den pedagogiska miljön på senaste tiden - däribland hur vi vill att ateljén ska utformas.

På förskolan där jag jobbar har vi en ateljé som är placerad mellan två avdelningar och som tanken är att vi ska kunna utnyttja tillsammans. Vi har ännu inte helt utarbetat formen för hur vi vill jobba där.

I ateljén har vi valt att till en början dela upp rummet i två avdelningar, en våt-del och en torr-del. I den ena finns material för vatten, lera, färg etc. I den andra finns material för att teckna, jobba med garn, kartong etc. Allt är dock i samma rum, utan fysisk avdelning. Jag hoppas att såväl vi vuxna som barnen ska kunna lära sig att förstå och respektera de olika utrymmena för att inte möbler och redskap ska bli skadat.
Vår tanke är att få det så öppet, ljust och välfyllt med material som möjligt så att man ska bli sugen på att börja jobba med något direkt när man kommer in i rummet. Materialet ska vara strukturerat uppställt och färgsorterat men väl synligt och tillgängligt i barnens höjd så att det blir tydligt för dem att det är en tillåtande miljö där man lätt kan se vart allt hör hemma.

Längre fram kan jag se att vi är två pedagoger, en från varje avdelning, som samarbetar kring ett projekt där inne med några barn åt gången. En ska då ha rollen att guida barnen och hjälpa dem in på ett gemensamt fokus och den andra pedagogen ska kunna dokumentera. Detta projekt vill jag ska vara något som bygger på barnens intresseområde och följas upp under en längre tid.