Skapande uppgift

Jag och Malin gjorde gruppuppgiften lite i efterhand. Fika, teckna, måla, samla, forma, skapa.... En kväll som började i lite lätt prestationsångest för min del men som blev avslappnad ganska snabbt och gav inspiration och mersmak! Kul!

Så till själva uppgiften...

Vi började med att teckna av varandra med höger hand, vänster hand och utan att lyfta pennan från pappret.

Sedan skulle vi välja en bild att jobba med. Vi googlade ordet människa och tog den första bild som kom upp, vilket blev ett foto av Fredrik Lindström. Detta var kul tyckte jag av två anledningar: dels tycker jag att Fredrik Lindström är en spännande person och dels så var det lite komiskt att det kom upp ett foto av en vit medelålders man, dvs stereotypen eller normen för människa.

Vi valde att göra flera olika bilder föreställande den här människan med hjälp av olika tekniker. En med oljekrita, en med akrylfärg och pensel, en med akrylfärg och skumpensel och slutligen en av olika blandade material som vi hittade på plats. Jag valde att använda mest naturmaterial i höstfärger.

Gruppträff

Jag missade gruppträffen som skulle genomföras förra veckan på grund av sjukdom men jag, Malin och Ulrika träffades idag och fikade och tittade på varandra bloggar. Vi bestämde ett nytt datum i kommande vecka för att göra skapandeuppgiften så jag ska nog komma ikapp.

Eftersom vi har problem med att vår grupp har blivit så liten så ska vi ragga plats i någon annan grupp sedan.

Var går gränsen till kladd?

Jag skulle säga att det helt beror på vad som finns tillgängligt att måla på och vilket syfte man har med övningen. Man behöver bestämma ramarna tillsammans innan man börjar, dvs ha ett gemensamt fokus. Syftet och därmed ramarna ska inte bara bestämmas av en vuxen utan i första hand ska barnen vara drivande i vad som ska genomföras och den vuxne kan fungera som handledare som ställer frågor och driver vidare. Inom ramarna ska allt vara tillåtet så att en kreativ miljö skapas där man kan bygga självförtroende i sitt skapande.

Men vart går då egentligen gränsen mellan kreativitet och kaos? Det är en svår fråga som jag inte har något bra svar på och som jag själv ställde på en av de första föreläsningarna på atelieristakursen. Jag skulle kanske säga att det beror på deltagarna, materialet och syftet på så vis att man inte begränsas men heller inte förstör för sig själv, sin miljö eller sina kompisar. Barnen behöver, liksom vi pedagoger, se det bredare perspektivet och få en förståelse för uppgiftens helhet och syfte och vilka ramar man har.

Koncentration eller inspirera andra?

Är det viktigt med fönster in till ateljén där andra kan se på när någon jobbar där inne?

Att få jobba koncentrerat är viktigt, men tanken på min förskola är att det ska finnas aktiviteter igång även för de barn som är utanför ateljén så att de inte i första hand lockas att stå och titta på dem inne i ateljén. Vi försöker tänka i stationer så att vi strävar efter att alltid ha minst två stationer igång, beroende på antal barn, personal och samarbete med andra avdelningar. Fönstren fyller då inte främst den funktionen att man ska kunna titta på varandra under arbete, utan att se mellan rum och undvika en instängd känsla även då aktiviteter inte är igång och dörrar kan vara stängda.

Jag har även en tanke att man kan lära sig att jobba koncentrerat oavsett om någon tittar på eller inte. Det är viktigt att kunna dela med sig av sitt skapande (och kunskapande) även under processen.

Fundera på hur du vill ha din ateljé

Eftersom jag och mina kollegor nyligen flyttat till nya lokaler så har vi fått mycket att fundera över kring den pedagogiska miljön på senaste tiden - däribland hur vi vill att ateljén ska utformas.

På förskolan där jag jobbar har vi en ateljé som är placerad mellan två avdelningar och som tanken är att vi ska kunna utnyttja tillsammans. Vi har ännu inte helt utarbetat formen för hur vi vill jobba där.

I ateljén har vi valt att till en början dela upp rummet i två avdelningar, en våt-del och en torr-del. I den ena finns material för vatten, lera, färg etc. I den andra finns material för att teckna, jobba med garn, kartong etc. Allt är dock i samma rum, utan fysisk avdelning. Jag hoppas att såväl vi vuxna som barnen ska kunna lära sig att förstå och respektera de olika utrymmena för att inte möbler och redskap ska bli skadat.
Vår tanke är att få det så öppet, ljust och välfyllt med material som möjligt så att man ska bli sugen på att börja jobba med något direkt när man kommer in i rummet. Materialet ska vara strukturerat uppställt och färgsorterat men väl synligt och tillgängligt i barnens höjd så att det blir tydligt för dem att det är en tillåtande miljö där man lätt kan se vart allt hör hemma.

Längre fram kan jag se att vi är två pedagoger, en från varje avdelning, som samarbetar kring ett projekt där inne med några barn åt gången. En ska då ha rollen att guida barnen och hjälpa dem in på ett gemensamt fokus och den andra pedagogen ska kunna dokumentera. Detta projekt vill jag ska vara något som bygger på barnens intresseområde och följas upp under en längre tid.

Barns estetiska läroprocesser

Tarja pratade inledningsvis om visual literacy - att kunna läsa av och tolka det man ser. Hon berättade att Loris Malaguzzi tog in atelieristan i förskolan för att barnen skulle utveckla det analytiska ögat. Atelieristans roll är således att skapa medvetenhet om bilden. Det handlar inte bara om konst utan om lärande i ett sammanhang - så kallat kontextuellt lärande.
Det här tycker jag är väldigt intressant och vill bli bättre på att arbeta med bildskapande i syfte att skapa ett tänkande och analyserande klimat på förskolan.

Hon pratade också om barnet som subjekt, om att ta tillvara på det personliga hos barnet och skapa en bro mellan det konkreta och det abstrakta. Om att skapa inre föreställningar och samtidigt skapa relationer och dialog eftersom kunskap sker på många nivåer.
Jag tog också till mig det hon pratade om upplevelsebaserat lärande. Barnen tar med sig upplevelser eller vi upplever något tillsammans. För att undersöka och lära sig något bör man ställa en fråga eller en hypotes och sedan undersöka, imitera, kopiera och reproducera verkligheten och omforma till något eget.