Min observation av barnens sätt att ta till sig Petra Borén-bilden

Jag projicerade upp bilden på yngrebarnsavdelningen där jag jobbar och ställde frågan till barnen: Vad ser du?

Detta skedde bland annat (under ca tio minuter):

Klappar på bilden.

Bankar hårt på bilden och skrattar.

Sträcker ut armarna och försöker nå från sida till sida.

Trängs och "tävlar" om att få utrymme vid bilden.

Kramar och pussar på bilden.

Pekar på bilden och nickar åt varandra i samförstånd.

-Lejon. Mamma, långa hår.


-Lejon. Vassa tänder. Hon pekar på munnen.


Jag frågar: Var ser du tänderna?


Hon visar med hjälp av tummar och pekfingrar på bilden och drar isär dem som att hon vill öppna munnen på djuret.

Ett annat barn bekräftar genom att också peka på djurets mun.

-Lejo. Mamma sove.


Några går därifrån. Andra kommer fram.

-Tige.

Sätter örat mot bilden och ser ut att lyssna på den. Känner han den mot kinden? Eller funderar han över ljuset från projektorn?

"Ritar" på bilden med händerna.


Jag vill visa den fler gånger för att de ska göra sig mer bekanta med bilden och även filma dem när de upptäcker den för att sedan föra tillbaka dokumentationen till barnen och höra deras refletioner från det. Jag vill ge dem chansen att upptäcka den i flera steg och kanske se sitt eget lärande i slutändan.